Nepal / På plats efter jordbävningen
I april och maj drabbades Nepal av två kraftiga jordbävningar. Runt 8 500 människor dog och 20 000 skadades. Flera miljoner människor har blivit tvungna att bygga upp sina liv på nytt.

M

itt hus fick stora skador redan i april och efter den andra jordbävningen rasade det samman, säger Rajkumar Pakhrin, en av Läkare Utan Gränsers lokala medarbetare.

– Jag har förlorat min egendom och min boskap, men jag är glad att min familj inte var inomhus. De befann sig i ett läger eftersom de var rädda för att vårt hus skulle rasa. Och de hade rätt.

Redan 48 timmar efter den första jordbävningen den 25 april anlände Läkare Utan Gränser till huvudstaden Katmandu. Därifrån tog sig teamen med medicinsk personal, logistiker och vatten- och sanitetsexperter vidare med helikopter till svårtillgängliga bergsområden dit ingen hjälp hade nått ännu.

– I vissa områden var förstörelsen nästan total. Hela byar hade jämnats med marken. Dessutom hade sjukhus och vårdcentraler skadats och lämnat människor utan tillgång till grundläggande sjukvård, säger Dan Sermand som var landansvarig i Nepal.

Katrin Kisswani, sjuksköterska och ordförande i svenska Läkare Utan Gränser, befann sig på ett styrelsemöte i Bryssel när informationen om jordbävningen nådde henne. Inom loppet av tolv timmar satt hon på ett plan med destination Katmandu. Med sig hade hon och resten i teamet ett färdigpackat kirurgiskt risk-kit som bland annat innehöll en uppblåsbar operationssal.

– Vi vet av erfarenhet att det ofta är lokalbefolkningen som gräver fram människor som har hamnat under rasmassorna. Men i nästa steg finns det ofta ett stort behov av sjukvård, inte minst av kirurgi. Dessutom måste man se till att det finns rent vatten och även där kan vi göra en insats, berättar Katrin.

Jordbävningens epicentrum låg högt upp i bergen i Gorkhadistriktet. Många av de små byarna i trakten förstördes helt i skalven. För våra team var det en stor utmaning att nå fram till byarna med medicinsk utrustning, ofta var de tvungna att gå till fots. För patienterna var det förstås ännu svårare – en del berättade att de hade gått i fem dagar för att komma fram till sjukhuset. På sjukhuset hade vi en operationssal, en mödravårdsavdelning, en akutmottagning och en allmän avdelning. Vi byggde också provisoriska bostäder eftersom regnsäsongen var i antågande.

Vid sidan av sjukvård, mat och tak över huvudet hade många drabbade också behov av psykologiskt stöd. Att genomleva en jordbävning kan vara en traumatisk upplevelse. Läkare Utan Gränsers psykologer bistod med så kallad psykologisk första-hjälpen för att på så sätt stärka de drabbades egen förmåga att hantera sin situation och sina rädslor. De hade också gruppsamtal med män, kvinnor respektive barn.

– När jag besökte byarna i Gorkhadistriktet kände jag mig väldigt ödmjuk, säger Renata Bernis, en av våra psykologer.

– Flera byar var helt förstörda. Men människorna sa till mig att vi har förlorat våra hem men nu ska vi bygga upp dem. De kommer att klara sig, de kommer att bygga upp sina hus och sina liv igen. De är inga offer. De är bara människor som drabbats hårt av en naturkatastrof.



I KORTHET / MEDARBETARE I FÄLT