Konflikter / sjukvård under attack
Att angripa civila och sjukhus är ett brott mot internationell humanitär rätt. Ändå inträffade det med kuslig regelbundenhet under året: i Kunduz i Afghanistan, i Jemen, Sydsudan och Syrien. Läkare Utan Gränsers traditionella uppgift – att verka i krig och konflikter – har allvarligt påverkats av bombattackerna.

N

atten till den 3 oktober bombades Läkare Utan Gränsers sjukhus i Kunduz i nordöstra Afghanistan. 42 människor miste livet. Patienter brändes till döds i sina sängar. Läkare och sjuksköterskor slets sönder av bomberna eller sköts ihjäl när de försökte fly ut ur den brinnande byggnaden.

– Sedan sjukhuset öppnades 2011 hade det betraktats som en fristad, som en neutral zon där civila och obeväpnade stridande från båda sidor i konflikten vårdades bredvid varandra. Den 3 oktober upphörde den respekten, säger Dan Sermand, före detta generalsekreterare för Läkare Utan Gränser och den första utländska fältarbetaren som kom till platsen efter attacken.

Bombattacken inträffade trots att sjukhuset i Kunduz funnits i fyra år och var väl känt. Trots att både den amerikanska och den afghanska militären kontinuerligt informerats om de exakta GPS-koordinaterna.

Och trots att personalen desperat ringde och sms:ade både det lokala Nato-kontoret och kontakter i Washington och den afghanska militära ledningen för att slå larm om att de var under attack. Efter det första samtalet fortsatte anfallet i ytterligare 30 minuter. Planet cirklade runt, återvände och släppte nya bomber.

USA har erkänt att de låg bakom bombattacken men menar att det var ett misstag. Läkare Utan Gränser kan inte acceptera denna förklaring utan vidare utan vill att fakta och omständigheterna kring attacken utreds oberoende och opartiskt. 

Därför vill vi att den internationella kommissionen för undersökande av fakta (IHFFC) utreder händelserna. Kommissionen är det enda permanenta organ som specifikt finns till för att utreda brott mot internationell humanitär rätt.

– För Läkare Utan Gränser är respekten för hälso- och sjukvården, och för de humanitära principerna enligt vilka det enbart är behovet av vård som avgör, en förutsättning för att det ska vara möjligt att arbeta i krigsområden, säger Pieter-Jan van Eggermont, humanitär rådgivare på Läkare Utan Gränser.

– Detta är oftast något som accepteras av alla parter i en konflikt – alla är ju i behov av tillgång till vård, kvinnor behöver kejsarsnitt, barn drabbas av sjukdomar och behöver vaccineras, såväl stridande som civila kan skadas och behöva opereras. Men när detta inte längre respekteras kan vi inte heller göra vårt jobb.

Det var inte bara i Afghanistan som bomber förstörde sjukhus som Läkare Utan Gränser driver eller stödjer. Under året attackerades fyra av våra vårdinrättningar i Jemen, ett land där inbördeskriget har lett till enorma behov av sjukvård och humanitär hjälp. I Sudan bombades ett av våra sjukhus, i Sydsudan plundrades vårt sjukhus i Leer och flera av våra lokalanställda medarbetare dödades i attacker.

En logistiker sätter upp säkerhetsfilm för att förhindra att någon skadas av glassplitter.

I norra Syrien bombades tolv sjukhus enbart under oktober månad, varav sex stöds av Läkare Utan Gränser. I augusti bombades nio sjukhus i provinsen Idlib i nordvästra Syrien. Under attackerna omkom elva personer och över 30 personer skadades, de drabbade var patienter, sjukhusanställda och civila.

Vi stödjer arbetet på tre av sjukhusen som bombades. Även i Aleppo har ett stort antal vårdinrättningar attackerats.

– Sjukhusen är de främsta måltavlorna, men under senare tid har missiler avfyrats även mot ambulanser. Vårdcentraler har också attackerats, säger en läkare vid det sjukhus som Läkare Utan Gränser stöttar i Aleppo.



Indien / de fattigas apotek under hot